Det fanns ett skåp som mamma hade sina stickor, garner, tyger och påbörjade Waldorfdockor i när vi var små. Jag minns att dörrarna lät speciellt när man öppnade det och det luktade ull inuti. Från början var skåpet en del av en större hylla som blev kvarlämnat i ett hus mamma och pappa köpte 1975 i Kungälv. Pappa delade på det och byggde om det och så användes det som kökskåp. Sen dess har det alltså rymts mycket i det och de senaste åren har det stått i pappas snickarbod. Jag frågade om jag kunde få det, kanske man kunde vända på det bara eftersom nyckelhålet satt så långt ner pga att det en gång varit en hel hylla. Riktigt så enkelt var det visst inte. Pappa har spenderat många kvällar i sin snickarbod de senaste veckorna med att slipa, måla, vända dörrar, justera, fixa och bygga ett underede. Men nu är finare än det någonsin varit och redo att användas i många generationer till.