Det var en måndag, den där tidiga morgonen då det var planerat för snitt. Mamma kom hit för att ta hand om Lillo som fortfarande låg och sov. Jag ser harmonisk ut och så där äppelkindad gravidmosig. Men jag var nervös och Andreas peppade. Och så efter några timmar var hon bara här och skapade en balans i vår familj som jag inte ens visste behövdes. Elsa, du lilla vackra barn. Så tålmodig, lugn, glad och harmonisk. Från en litet knytt till en liten dam som kan gå 4 steg själv för första gången idag. Hur snabbt kan ett år passera egentligen? Fint har det varit i alla fall, vårt år med Elsa.

Translation: A year with Elsa.