Min farmor Lillo Wikstrand hade under flera år “Månadens handarbete” i tidningar som Svensk Damtidning, IDUN och Ica Kuriren. Ofta vackra broderier som läsarna kunde beställa. Farmor påbörjade varje broderi och skickade med garner och tyg i bästa kvalité och ett foto på det färdiga resultatet. Juniflora var namnet på den första kudden farmor gjorde för Svensk Damtidning. 1946 tryckte hon upp mönstret på tyg på Ljungbergs tryckeri och så här såg det ut i tidningen. Man kunde beställa tyget till tabletter, kuddar, hättor eller som metervara. Klänningen på bilden som farmor bär var en “förvandlingsklänning” som kunde bäras både lång och kort. Tyget sålde slut direkt, jag har haft en liten stuvbit kvar här hemma. På landet har det alltid hängt en tavla ovanför sängen med en inramad bit av tyget. För mig är det väldigt förknippat med farmor. Så fantastiskt att se mönstret som tapet i ett helt ny miljö. Tapeten finns i orginalfärgställningen, en blå variant och en med lite mjukare färgskala.
Lillo i sin vackra klänning som tyvärr inte finns kvar, pappa berättade att den blev stulen. Tänk om den kunde hittas någonstans..
Foto Lina Östling och styling av Jill Windahl
Mönstret av Klöveräng har sin inspiration från det här handarbetet, också för Svensk Damtidning. Ett mönster Lillo gjorde för denna kudde i ylletyg och ullgarner. Hon gjorde även samma mönster för linnetabletter och servetter. När Hanna Wendelbo var här och tittade på Lillos arkiv fastnade hon för detta. Sen har hon och hennes designteam tolkat om det till en mönsterrapport och färgsatt. Jag var med i fabriken när mönstret trycktes upp och det var en så häftig upplevelse.
Foto Lina Östling och styling av Jill Windahl
Vilken fin historia. Allt med detta är så vackert!
Johannas Konstnärliga Rötter presenterade av farbror John, tvillingbror till Johannas far Gerdt
Din Farmors Mor
Din farmors mor Gertrud Wisén senare gift Lindberg var född i Oscars församling i Kalmar län 1875 och uppvuxen i Alsjöholm i Småland. Hennes far Gustav Wisén var folkskollärare och organist, en omvittnat god och kärleksfull far, och en känd personlighet i bygden. Hans hustru var född Johanna (!) Johansson dotter till Johan Gustav Olausson på Björnasjö gård. Han var en välbeställd och betrodd man, nämndeman och kyrkvärd. Johanna själv var också välbeställd, hon var änka och arvtagare till en lantbruksegendom i Alsjö. Hennes förste make hade avlidit redan efter två års äktenskap. Johanna födde Gustav fyra barn.
Den konstnärliga ådran
Det Wisénska hemmet var intellektuellt präglat och med nära kontakter till prästfamiljerna, bredvid skollärarens den tidens kulturbärare på den svenska landsbygden. Gustav Wisén var en musikalisk person och en dugande organist. Men vad han var mest omtalad för var TRÄDGÅRDEN. Den var fylld av märkliga blommor och dignande fruktträd av alla de slag. Dit till skolträdgården kom både prästfamiljer och vanligt folk, ja till och med barn från andra skolor, för att se, studera och kanske få någon stickling eller ympkvist av denne lärjunge till Carl von Linné.
Det var i denna paradisets lustgård som barnen Wisén växte upp, storasyster Gertrud din farmors mor, och hennes tre syskon. Mest kontakt från barndomen och genom hela livet hade hon med sin tre år yngre syster Elisabet, som senare gifte sig med Anders Jobs. Gustav Wiséns trädgård blommade vidare och gav frukt i otaliga broderier, mönster och keramik genom generationer både på Jobsarnas sida genom Elisabet Jobs och hennes barn och barnbarn, och genom Gertrud Lindberg, nu på missionsfältet i Indien, och sedan genom din farmor Lillo. Mera om detta kan du läsa i Anne Marie Rådströms bok:
jobs – berättelsen om en konstnärsfamilj i kapitlet Blomsterkonungens Småland. Om din farmors mors lilla broderiindustri för att få ekonomin att gå ihop på missionsfältet i Indien kan du läsa i din farmors systers Vera radioföredrag. Flera prov på farmors otaliga, underbara broderier har du i din underbara blogg!
Min mamma, din farmor talade alltid med stolthet om det ”Wisénska blodet”. ”Du är en Wisénare, John”, sa hon till mig ”det skall du vara stolt över”. Vi hade mycket gemensamt min mamma och jag, jag älskade henne högt, hon lever ständigt vidare i mina tankar, varje dag. Hon är nu i sin himmel mycket stolt också över dig Johanna, hon tänker nog nu: ”Du är en Wisénare, Johanna”, ”det skall du vara stolt över”. Kära Johanna stort Tack för att du nu odlat vidare och sått och vattnat på nytt i den ”Wisénska” trädgården! /Farbror John