Är det någon mer än jag som har samtal hemma och mobilanvändandet hos sina barn? Jag tänker att det är det nya terapiformerna som kommer råda om några år. Att komma ur mobilberoendet, man kanske till och med åka på behandling och bli avgiftad. Jag tycker det är svårt, för jag har inte växt upp med en telefon i handen och haft all kommunikation med mina kompisar där. Så ta bort den är också att isolera sig från stället där man kommunicerar och nätverkar. Jag är inte bättre själv, jag meningslöst scrollar alldeles för mycket. Jag känner att både jag och Andreas har ett ansvar att få dem att sträcka på nacken, blicken och fokusera på här och nu och livet utanför. Vi ska införa tid nu mellan 17.30 och 20.00 på kvällen då hela familjen måste lägga telefonen, man får bara svara om det ringer. Kommer bli en utmaning men jag ser fram emot att se vad det kommer ge oss. Kanske mera prat, mer böcker, mer spel, kanske sällskap i köket vid matlagningen och annat analogt som vår 11 åring just nu tycker är extremt tråkigt. Vi får utvärdera sen…