Från Gartmyr till Wikstrand Moresco

Förra veckan var en stor dag i vår familj! För efter en ganska långsam process har vi bytt efternamn Wikstrand Moresco. Det började i en helt annan ände egentligen. När jag och Andreas gifte oss 2003 hette jag Wikstrand och han Gartmyr. Då fick man inte lov att ha dubbelt efternamn så jag gjorde Wikstrand till ett mellannamn och resten av familjen hette bara Gartmyr. Sen ändrades reglerna och dubbelt efternamn var ok igen. Så vi la till Wikstrand som efternamn för hela familjen. Ungefär samtidigt skickade min svärmor Ruth en bild på gamla Moresco-fabriken i Malmö och frågade om jag visste var detta låg. Jag började googla och vi grottade ner oss i Ruths släkts historia. Hennes farmor som också hette Ruth var dotter till Carl Moresco. Carl var i sin tur brorson till Jacob Heinrich Moresco som var den som startade företaget Moresco i Köpenhamn i slutet av 1800-talet. Moresco var Nordens största producent av damkonfektion och hade som mest 3000 anställda år 1890. Jag och Andreas började prata om vilken fantastisk (och bortglömd) historia detta var. Där och då började tanken gro att det kanske var dags för oss att blåsa liv i detta arv. Tänk om vi skulle byta efternamn nu när vi ändå var igång. Vi nämnde det för barnen som inte var lika pepp. ”-Moresco!? Det låter som en läsk, Loranga, Zingo, Moresco..!” Men ju mer tiden gick kändes det bara så spännande och kul för oss alla. Vi fyllde i alla papper men sen tog det stopp. Det var inte bara att byta hursomhelst. Andreas var tvungen att bevisa att namnet tillhört hans släkt i rakt uppstigande led, max fyra generationer tillbaka. Ruth tog kontakt med sin danska kusin Axel som släktforskat en del och som kunde leta fram bevis i det danska riksarkivets kyrkoböcker. Och där på rad 66 är beviset som gav oss grönt ljus för ett namnbyte, här stavas Carl med K men det verkar spela mindre roll!

Historian om Moresco började 1855 när hovtandläkarsonen väljer att inte gå in sin fars fotspår utan öppnar en butik på Amagertorv 44( idag nr 13). Butiken som han döper till De la Ville de Paris är resultatet av en resa till Paris där han lärt sig om mönsterkonstruktion och inspirerats av modet där. Även Hamburg och Berlin hade en modescen som Jacob saknade i Köpenhamn. Butiken var från början en lägenhet men Jacob lyckades övertala fastighetsägaren att han skulle få slå ut väggarna och sätta in stora skyltfönster. Lokalen kostade 500 rigsdaler om året och det blev succe. Det stora skyltfönsterna var en ständigt skiftade modeutställning och fick namnet ”Teaterdekorationen” och lockade alla Byens Damer. Kläderna var dyra och exklusiva men han såg också en möjlighet för en större målgrupp så småningom lämnade han detaljhandeln för att istället satsa på export som grossist. Han var engagerad i sina anställda och förstod tidigt att nöjda medarbetare skulle gynna hans företag. Han etablerade pensionssparande och såg till att arbetsförhållande var riktigt bra vilket la grunden för ett hållbart företag.

Vad som är speciellt är att adressen för denna butik är platsen där Mads Nörgaard har sin butik och huvudkontor idag. Jag var där med mitt dåvarande jobb 2018 när Tretorn och Mads Nörgaard skulle göra ett samarbete. Jag minns att jag tänkte att det var ett väldigt coolt hus med gamla trägolv och att det var så där typiskt Köpenhamnskt. Att detta alltså var samma lokal som De La Ville de Paris är ju ett helt galet sammanträffande!