AprillAprill

Oj, vad vi har flyttat runt på grejer och förändrat vårt hem sen i oktober förra året då bilderna nedan togs. Renoveringen har däremot stått ganska still. Rätt så skönt faktiskt!

Jag tycker alltid det är så skoj att läsa om andra människors renoveringar och tankar kring inredning och hem, därför delar jag med mig av hela artikeln som skrevs om oss för tidningen Retro. Texten är skriven av Maja-Stina Fransson och bilderna fotograferade av Lisa Wikstrand.

Translation: Our home and the complete article written for Retro magazine. I just added the Translate-gadget, hope it works! photo: Lisa Wikstrand article: Maja-Stina Fransson.

Trettio minuter
innan Andreas Gartmyr ska träna fotboll river han och Johanna
Gartmyr upp vardagsrumsgolvet – bara för att få veta om det
verkligen är plankgolv i trä där under.

De är väldigt
spontana, och får på så vis gjort mycket i sin tjugotalsvilla i
Helsingborg.

De hade letat och letat
och letat. I fyra år. De visste vilka områden i Helsingborg som de
ville bo i, men alla villor var så dyra.

Kvällen innan
visningen för huset-det-faktiskt-blev, gick de en sväng förbi.

– Vi tänkte: ”Åh
nej, det här är också kört.” Det såg förjävla skabbigt ut.
Taket var hemskt. Och träpanelen…
Andreas Gartmyr skakar på
huvudet.
Men nu är de bevis på att du verkligen ska gå på
läget och inte befintlig inredning när du är på visning och budar
hem ett hus. Deras tjugotalsvilla hade ett skruttigt yttre men där
inne fanns stor potential.

– När vi kom in sa
båda två ”ja, här ska vi faktiskt bo”. Vi såg bortom alla
olika färger och tapeter, berättar Johanna.
De har tagit bort
nittiotalsrenoveringen, plockat fram det gamla under ytan och gjort
det till en vit dröm, full av fantastiska prylar. En del saker är
ärvda, andra funna i second hand-butiker.
Sakerna får synas ordentligt i hemmet – och de flyttas ofta
omkring. Det är Johanna som står för den biten.
– Jag
funderar på vad som är den bästa platsen för just den här
prylen. Och så testar jag runt. Det är ingen tvångstanke eller
så.
– ”Den kan passa här eller där, eller här… eller
där, säger hon”, berättar Andreas och tittar kärleksfullt mot
sin fru.

På vita stringhyllor i
vardagsrummet finner du många sköna och unika ting. En
duvtävlingsklocka som hittats i en container till exempel.
– Vi visste knappt vad det var
först, men tydligen användes den för att klocka och stämpla när
duvorna kom in under tävling, säger Andreas.
Och här då…?
Vad är det?
Johanna plockar ned en liten låda som ser ut
som en minibyrå med olika fack. Det står ”Unruhwellen”
skrivmaskinstextat på den och efter lite googlande förstod hon och
Andreas att den hade tillhört en urmakare. I varje litet fack gömmer
sig fortfarande små, små delar till klockor.
– Tydligen ska de
olika delarna göra att det tickar på rätt sätt.
I samma container
hittade de också en gammal radio som Andreas har förnyat. Han bytte ut
högtalarna i den och satte i en Ipod-docka.
När Andreas sätter
i sin Iphone väljer Lillo låt. Snart dansar hon iväg längs det
vitoljade trägolvet.
– Vill du se mitt rum? frågar hon efter
en stund.
På övervåningen sover de. Och när Lillo öppnar
dörren till sitt alldeles egna och stora rum visar det sig att familjen har gjort många fullträffar på sina fyndrundor. Där finns
massa gamla, hederliga leksaker i trä och retrotyger som gör dig
glad att titta på. Nästan allt är loppisshoppat. Föräldrarna
Gartmyr gillar inte stora leksaksaffärer med massproducerat och
plastigt.
– Har du sett? De är i porslin! säger Lillo när hon
visar upp delar ur sin lilla kaffeservis som står snyggt i en hylla.
Min lillasyster måste vara försiktig med dem.
Mitt på hennes
golv står ett fikabord uppdukat, allt i miniformat. Lillo lyfter upp
lillasyster i en röd skinnfåtölj modell mindre som är alldeles
lagom för en ettåring. Med ett fast grepp om stolsryggen puttar hon
in Elsa till bordet. Det är låtsasfika på gång.
– Vi är
väldigt nöjda med Lillos rum. Men när målarna var här och målade
alla väggar vita så var de lite bekymrade. Allt var så vitt, så
de lämnade en cdskiva med förslag på olika fondväggar, ”för barnens och kattens skull”,
som de sa.
Katten Sötkorven hittar vi nere i källaren, för de
har en källarvåning också. Han har lagt sig till ro på Elsas
skötbord i badrummet. Husets enda badrum har de inte
renoverat.

Men desto mer på våning ett och två. De var först
tveksamma till hur de skulle göra med ekparketten i vardagsrummet.
Den var egentligen fin, men de var så nyfikna på om det var
plankgolv i trä där under, såsom de hade hittat i köket.

– Vi satt och fikade
en dag och hade en halvtimma över innan Andreas skulle träna och
satt och planerade allt vi måste ta tag i, kakla köket, till exempel.
Det var
det som egentligen stod på tur.
– I stället sa vi: ”Vi ska
inte flytta en liten planka och se vad som gömmer sig där under…?”
Det blev tre plankor innan träningen och sedan fortsatte vi efteråt,
säger Johanna.
Det verkar vara deras melodi.
Nyfikenheten tar över. Och plötsligt står de utan parkett, men med
ett härligt, nära 100 år gammalt golv. Som kräver en hel del jobb
– vardagsrumsgolvet tog 20 aktiva timmar, fyra olika typer av
slipmaskiner och en massa oljning.

– Vi är sjukt
spontana. Det är nästan så att man skäms lite. Men jag tror att
det är vår styrka. Vi bara gör det, då blir det som bäst. Då
blir det gjort. Och än så länge har det blivit bra.
Nyss
målades huset om. Den gamla träpanelen och fuktiga tilläggsisoleringen från 80-talet åkte bort och fick i stället ett putsat yttre. Så som huset var byggt från början.

De har tagit in hjälp
vid de större projekten som fasaden, taket och målningen ute och
inne. Resten har de gjort tillsammans och lärt sig efter hand. De
kallar det för budgetrenovering.
– Vi har renoverat
långsamt och enbart när vi känner för det. Ibland har det gått flera månader utan att vi har gjort något. Men sedan
har vi fått ett ryck. Och nu börjar det mesta kännas klart.
En
framtida dröm, kanske nästa sommars projekt, är att renovera och
isolera vinden. Där skulle de vilja ha sitt stora sovrum.
Och
där finns faktiskt redan plankgolvet framme…

Lillos
lekborg har Andreas bror designat. Säljs på Smallroom.se. Träsoffan
är gjord av Snickar-Boa Hantverk i Örkelljunga och köpt av
Johannas mamma på en julmarknad i Höganäs. Johanna och Lillo har
målat den gul.

”Den
rosa nätväskan i plast köpte jag på loppis. Det är en sån man
själv hade på 80-talet, jag blev nostalgisk.”

Barnsängen
är ett Blocketfynd för en femhundralapp. Den är orörd, var redan
vitmålad – med tillhörande klistermärken på. Överkastet på
sängkanten är ett containerfynd. Lampan kommer från Westerlunds
Elektriska Byrå i Halmstad och är Johannas mammas.

”Den
hade hon som skrivbordslampa när hon pluggade. Jag frågar ibland
föräldrar eller släktingar om vi kan få saker som bara står.
Folk blir ofta bara glada när gamla saker får nya lyckliga ägare.”

Den
virkade mattan är köpt från Röda Korset. Under sängen förvaras
Lillos utklädningskläder i en koffert.

”Väskan
har tillhört Andreas mormors dräng. Vi hittade den på deras gamla
gård och drängens namn, Klint, står till och med kvar på en liten
lapp.”

Ovanför
byrån – som Andreas räddade när han slängde skräp på
soptippen – sitter röda retrospegeln i kaninformat som är köpt
på loppis för tjugo kronor. Micki-spisen är lånad från Lillos
kusin.

”Vagnen
är loppis, de flesta burkarna i hyllan också. Men den röda runda
Mazettiburken hittade vi i en container. Stringhyllan är en kopia,
jag tror att jag gav 150 kronor för den på Bakluckeloppisen här i
Helsingborg.”

”Prydnadshyllor
finns det ju massa av på loppisar. Jag har dekorerat med fina
mönster från tidningar, omslagspapper och vykort. Till höger om
tavlan står snurran med katten som var den första leksaken vi köpte
till Lillo, när hon låg i magen. Den kommer från Lanka Kade.”

Lillo
i utklädningskläder som hon har fått från sin faster Johanna. Kläderna förvaras i en gammal koffert under
sängen, men tas ofta fram när Lillo har kompisar hemma.

Lådan,
från Försvarets Fabriksverk, är köpt på Framtid i Helsingborg.
På den står textat ”får endast användas för ren tvätt”.

”De
gröna lådorna som står nedanför skrivbordet är från gamla
Apoteket Kärnan i Helsingborg. De här har nog varit plåsterlådor.”

Skrivbordslampan
Ledu köptes på loppis och sitter fast på skrivbordet ärvt
av Johannas pappa. Det har skinn som skrivbordsyta och kommer från
den gamla hovrätten i Kristianstad som 1917 flyttade till Malmö.

”Bordet
är äldre än vad jag först trodde. Och det har jag låtit Lillo
kladda med glitterlim och tuschpennor på…”

Stolen
från fyrtiotalet fann de i en container.

”Andreas
var på väg från förskolan när han såg stolen sticka upp ur en
fullproppad container några kvarter bort. En man slängde i stort
sett allt. Vi fick komma förbi och ta vad vi ville. Jag sa till
honom att det var skatter som han slängde, men han ville inte ha
dem. Vi har jättemycket fint därifrån.”

Överkastet
har Johannas farmor, som också hette Lillo, sytt. Under finns gula
70-talslakan köpta på Blocket. Nattduksbordet är loppisfynd medan
lampan i fönstret är arvegods från Johannas mormor och tillverkad
på EWÅ Värnamo armaturfabrik.

På
loppisfyndad byrå står lampan Kuben formgiven av Hans-Agne
Jakobsson. I orange värmeljushållare från Lagerhaus förvarar
Johanna sina smycken.

Fickuret har tillhört Johannas pappas faster.

Fåtöjen,
från Norell Möbler, blev ett riktigt loppisfynd när de köpte den
för 50 kronor. På Ikeasoffan, köpt på Blocket, hänger virkad
mormorsrutig filt som Johannas mamma fann på en välgörenhetsauktion.
I soffan ligger kuddar med tyg från Marimekko, Svenskt Tenn, Gunilla
Axén och loppisörngott.

”På
loppis har vi köpt den blå lådan från Skånemejerier. Bordet har
vi fått från pappas frus föräldrar.”

Lampan
i taket är en Norm 69 från Normann Copenhagen och den svarta gamla
Ikea-golvlampan är ärvd från Johannas pappa.

Barnstolen
i gult är 70-tals-Ikea som de har fått från Andreas mormor. Över
bordet hänger en lampa som Johanna fann bland lokaltidningens
annonser och fick för 250 kronor.

”Jag
köpte den av en dam som hade fått den på 70-talet av sin pappa som
ägde en lampaffär. Men de senaste åren hade den legat på hennes
vind.”

Klockan
i retrostil är från Room där tillverkaren är Habitat.

”Stringhyllorna
är nya, från Svenssons i Lammhult. På golvet ligger en ryamatta
som min farmor och pappa har knutit.”

Inramat på väggen finns
husets originalritning som de fick när de köpte huset. Det har gått
i arv hos alla ägare. Johanna och Andreas är nummer fyra.

Över
bordet hänger en lampa som Johanna fann bland lokaltidningens
annonser och fick för 250 kronor.

”Jag
köpte den av en dam som hade fått den på 70-talet av sin pappa som
ägde en lampaffär. Men de senaste åren hade den legat på hennes
vind.”

På
skänken står en Lotusskål i design av Arne Ingemann Clausen.
Femtiotalslampan bredvid har stått på Kristianstad tingsrätt, men
Johannas pappa fick köpa lampan när tingsrätten byggdes om.

På väggen hänger en bild av Lillo och nedanför Johannas egen illustration. Bredvid är en bild på Andreas morfar på häst och under är Johannas farmor Lillo som missionärsbarn i Indien. Med paraply.

”Lådan är från Apoteket Kärnan och i den tror jag att det har varit kondomer. Det står ’gummipreservativ’ på den.”

”Unruhwellen”
står textat på lådan som har tillhört en urmakare. Lådan
hittades i containern. I varje litet fack gömmer sig små, små
delar till klockor.

”En
urmakare skrev till mig att ’unruhwellen’ är balansaxlar och att
balansen gör att klockan går rätt – att ’ticktacket’ har den
rätta hastigheten.”

Datumvisaren
är en gåva från en Kinaleverantör, Johanna fick den på sitt
förra jobb.

Sjuanstolen
i modell mindre har stått i dockskåpet som Johanna och systrarna
haft på landet. Silverskålen är pris som Andreas mormor och
morfar, båda ryttare, vunnit i hästlopp. Lillo och Elsa har fått
ärva varsina.

Bredvid
små ramar från loppis står Dux-radion som de också fann i
containern. Andreas har byggt om den till en Iphonedocka och bytt ut
högtalarna inuti efter en idé från Andreas bror som byggde om en
gammal köksradio på samma sätt.

Nödutgång-skylten
hittade de på Bakluckeloppisen i Helsingborg medan gröna retro Ikealampan
köptes på Röda Korset.

Runt
det Blocketfyndade bordet som har Perstorpsskiva står teakstolar
tillsammans med Lillos vita Briobarnstol och Elsa sitter i sin
mormors gamla fyrtiotalsstol. Över bordet hänger loppislampan som
de har fått av Andreas bror. Plastskärmen var svart innan, men blev
sprejmålad röd.

”Den
orangevita kryddhyllan som står i stringhyllan är det enda som jag
har köpt på auktion. Jag letade efter en sån jättelänge och
visste att den var svår att få tag på. Upphovsmannen ska ha varit
keramikern Wilhelm Kåge och den tillverkades av Gustavsberg
1917-1934 och är i flintporslin. Priset? Ja, den är ganska sällsynt
och jag gav 1 500 kronor.”
Industrilampan på
stringhyllan är en PeFeGe och kökskaklet är i standardmåtten 15
gånger 15 och köpt på Svenska Kakel.

”Vattenkannan
av Carl-Arne Breger som står i fönstret är en bröllopspresent
från Andreas. Han budade på många på Tradera innan han till slut
fick den här.

När
Johannas syster köpte ett 50-talshus fick Johanna den gamla rostiga
och färgfläckiga köksstegen som stod i pannrummet. Den
restaurerade hon med hjälp av stålull och plattorna byttes ut till
bordstabletter från Svenskt Tenn.

”Idén
fick jag från Stadsmissionen som hade en remake där designers
fixade till möbler – de hade gjort om en pall så här.”

Andreas
och Johanna plockade bort träfasaden som sattes dit på 80-talet och
fick istället fram originalputsen bakom gammal isolering. Tyvärr
gick den inte att behålla, så huset fick putsas om – och fick
tillbaka sitt originalutseende.

Familjen
Gartmyr framför ytterdörren som de lät tillverka från Qvesarum
Byggnadsvård. De tittade på husets originalritning och tog fram en
dörr i teak.