AprillAprill

En förkyld vecka igen med mycket vabbande. Men också mycket sol och en titt på vår lilla bebis!

Idag har jag suttit hemma och jobbat med Tretorn kollektionen för hösten 2011. Jag har jobbat hemifrån tidigare i många år och jag kan inte säga att jag saknar det. Men samtidigt är det något speciellt att sitta i mysbyxor, äta lunch vid sin dator och lyssna på radio samtidigt som man jobbar..

Från mina bebistankar till något helt annat, nämligen vår trappa som Andreas och vår kompis Mathias färdigställde idag! Ändå sen vi var på visningen kände vi att trappan var väldigt brant, hård och kall. Jag såg framför mig att Lillo skulle ramla och det kändes omöjligt att behålla den. Vi kollade  runt på trapprenoverings-kit men det var både dyrt och kändes lite klent. Så Mathias flyttade hit sin snickarbod för några veckor sen och sen dess har trätrappan tagit form bit för bit. Nu ska den bara spacklas och målas. Det blev bättre än vad jag någonsin hade hoppats på. Vi kommer säkert ramla i trappan allihop så småningom men nu landar vi i alla fall lite mjukare.

Translation: Finally, the stairs got a wooden costume..

Jag tittar ner på min stora mage och ibland är det som om jag inte riktigt förstått att det ligger en bebis därinne, att jag faktiskt är gravid. Att vi ska bli fyra i familjen. Vem är det som kommer kännas så självklar och värdefull i våra liv om några månader? Trots att vi gjort provrörsbefruktning även denna gång och man på så sätt hinner förbereda sig inför sin graviditet långt innan den ens är verklig har jag svårt att ta in vad som är på gång. För vardagen snurrar så fort med en treåring och ett nytt hus. När jag var gravid med Lillo var det som om hela världen runt omkring bara snurrade kring den gravida magen och mig. Jag läste allt, hade koll på vecka, dag och minut och vi dokumenterade varje veckas putning på magen och jag njöt så. Har redan lite dåligt samvete jämtemot den lilla där i magen som inte riktigt tillåts ta lika mycket plats i mina tankar än utan bara hänger på. Jag längtar efter första sparken, den där som säger; Hej, här är jag!

Idag har vi varit hemma pga av Lillos förkylning som vägrar ge med sig. Men vi har haft det mysigt och jag fann lite tid att fotografera.

Translation: Monday at our house.

Lillo har upptäckt självutlösaren på kameran, eller som hon säger ”piparen”. På 10 sekunder hinner man få till en del poser. Hon har bråttom att kolla hur det blev och sen fyller hon kameran med ca 30-40 bilder till.

Translation: Lillo discovered the self-timer..

Idag har vi varit i Köpenhamn på modemässa. Som vanligt får jag mest inspiration av att gå i solen och upptäcka små butiker på alla sidogator kring Ströget istället. Och av att dricka te på te-salong. Lisa var flitigare med kameran än jag.

Perch Tearoom

Duktiga Åsa Hammarström som pluggar på Beckmans mailade mig och berättade om de snygga filmerna de tagit fram till Formelevernas monter och webb till Möbelmässan. Väldigt snyggt, http://www.beckmans.se/48m2
Åsa pluggar Reklam på Beckmans och det är alltid kul att kika in på hennes blogg där man får ta del av hennes projekt och vardag. Är man nyfiken på hennes fina hem så har Jenny på Dos Family gjort en Dos Visit, bilden nedan är min favorit.

foto: Jenny Brandt/Dos Family

Längtar redan till helgen när man får hänga med sina babys 24/7.

Två läsare, Kerstin och Petra har likadana katter som jag hittade på loppis häromdagen. Petras mamma hade sytt sin i slöjden och Kerstins pappa hade köpt sin i Uppsala på 60-talet i hantverksbutiken Skerfe-Nilsson. Under katten jag hittade sitter ett klistermärke som berättar att den är tillverkad på Stockholms Stads Arbetsvårdsbyrå och är ett terapihantverk. Blir genast mer nyfiken var Arbetsvårdsbyrån var för ställe. Någon som vet?

Katten har fått flytta ner i vardagsrummet, man ser öronen sticka upp bakom soffbordet.

Passa på att tävla om en porträttfotografering hos syster Lisa!

Andreas har varit iväg några dagar i Åre och det har bara varit Lillo och jag hemma. Jag var lite nervös innan han åkte eftersom jag varit så trött och illamående en längre tid vilket gjort Lillo extra pappig. Sen har vi fortfarande ett inplastat vardagsrum, ingen tv eller matplats. Men det har gått så bra. Lillo är annars en liten tv-junkie och mitt mammasamvete lider av det ibland. Men hon har inte frågat en endaste gång efter sina filmer utan dragit fram sin pyssel-låda, böcker och dockor. Vi har spenderat nästan varje eftermiddag och kväll hos familj och vänner som bjudit oss på mat. Och dessutom bott in oss på ovanvåningen och ätit frukost vid Lillos lilla bord och lekt restaurang och födelsedag varje morgon. Skönt att känna att min energi börjar komma tillbaka och att Lillo och jag fått värdefull egentid ihop.

Fast en daglig koll på iphonen missade hon inte, det kan ju ha tillkommit någon spännande applikation som på pappas telefon.

Våra målare är väldigt bekymrade över att vi valt att måla vitt överallt. ”Ni kommer misstrivas!”, ”Vi kan göra en blommig väggmålning!” En dag hade de lämnat en cd-skiva med fototapeter tillsammans med en liten lapp. ”För flickans skull eller för katten.”

Hallen på ovanvåningen blev färdigmålad idag..min pappa och farmor har knytit den fina ryamattan som inte riktigt kommer till sin rätt i detta dåliga ljus.

Vardagsrummet i kväll.

Veckan går så fort. Vi pysslar och fixar lite i taget. Under en tilläggsisolering i en av våra kattvindar gömde sig en blommig tapet och under den tidningsblad från Skånska Social Demokraten från 1926. Så kul att gamla artiklar. En sida har överskriften Köket och Soffhörnet. Där kan man läsa om att man ska låta barnen hjälpa till hemma men att vi har oss själva att skylla att de inte har någon lust.  ”Det värsta är att vi allesammans äro så oerhört upptagna. Den stapplande lilla varelse som erbjuder sig att hjälpa oss att sopa, damma och koka med en värld av glad hjälpsamhet i röst och min möter så ofta motstånd. -Tack du lilla raring, säga vi vänligt, men du hjälper mams lika mycket bättre om du springer ut i trädgården och leker i sandhögen. Mams har så förfärligt mycket att göra, ser du, och måste skynda på så att vi fort kunna få komma ut och gå.”…”Om mor bara begagnat det rätta ögonblicket så kunde hon ha lärt sin lilla dotter att både matlagning och rengöring kan vara både roande och spännande sysselsättningar – men nu är det för sent. Låt oss därför ge våra småttingar tillfälle att hjäpa till, när de be om att få det.”

Även detta trägolv var gömt under en plastmatta. Vi hade gärna behållt den blommiga tapeten men den var redan halvt nerriven när vi flyttade in. Vit färg på golvet, en fin tapet och ljuset från fönstret (som nu är igensatt) kommer göra vår blivande klädkammare fin!

Vi har bott på madrasser i vardagsrummet den här veckan när målarna fixat i våra sovrum. Det är lätt att sucka och pusta över byggdamm, 3-års trots, gravidillamående och trötthet men så sker det en jordbävning på Haiti och jag inser om igen hur jäkla tacksamma vi ska vara över allt. Tänker på alla föräldrar som mist sina barn och alla barn som mist sina familjer. Ibland är det bara svårt att förstå varför vissa saker måste hända.

Lillos rum

härligt att få packa upp och kunna röra sig även på ovanvåningen.

Nästa rum på tur..

Min farfar hade ett apotek, jag har nämt det en gång innan. Pappa har många sparade fina saker därifrån. Bl a den här gamla skylten som jag fick med mig hem. Tyckte först det liknade två kvinnosymboler men det betyder dödligt och giftigt fast gånger två. Lika bra att vara tydlig.

Äntligen har vi fått internet igen.. Inte för att jag känner att jag har haft mycket tid över till att blogga men ändå. Vi har haft en ganska tuff höst. En flytt tar mer på krafterna än man tror. I november genomgick vi dessutom en IVF behandling där jag blev sjuk av hormonerna och hamnade på sjukhus, en lång historia. MEN nu är vi på plats, mår bra, trivs i vårt nya hus och till sommaren kommer det en ny liten familjemedlem!

Vi har börjat renovera lite grann. Vår hemska stentrappa blir snart en fin vit trätrappa med hjälp av Andreas och vår kompis Mathias som har satt upp en tillfällig maskinpark i vår källare. Under hallens laminatgolv gömde sig ett fint trägolv och snart ska vi ta fram golvet i köket också. Målarna har börjat förvandlingen från orangeblommiga tapeter till vitt.

Från och med nu kommer det bli lite mer liv härifrån..

Lillos rum och vårt sovrum på ovanvåningen

Trägolvet hade inte sett ljus sen 1958

Så här såg det ut idag innan lunch, ska bli härligt att få bort den nikotingula strukturtapeten.

Lillo gillar när vi får besök av folk som ska hjälpa oss med huset. Fem minuter efter att hon träffat vår elektriker Leif fick han äran att vara med på hennes familjeporträtt.

Hej, jag lever! (i flyttkaos) På söndag flyttar vi in i det här huset. Som vi har längtat. Vi har redan fått tillträde att lägga om taket tack vare den generösa nuvarande ägaren. Vi hittade gammalt begagnat lertegel och ska försöka ta fram husets själ som finns gömt långt därunder tilläggsisoleringar och nya fönster från 80 talet. Vilken tur att vi har den gamla ritningen kvar.

Translation: Long time, no see. We are caught up right now with packing and preparing for the big move to this house. There is alot to renovate. Fortunally we have this old blueprint to guide us along the way.

Hej, jag är fortfarande sjuk och kommer nog inte blogga på ett litet tag. Hoppas inte ni försvinner utan kikar in snart igen!

Hej, förlåt att det är lite tomt här på bloggen. Imorse vaknande jag och var magsjuk och ikväll är jag bara så trött. Skulle egentligen vaccinerat mig idag men det får vänta. Jag tycker fortfarande att det känns olustigt med vaccinet trots att jag vet alla argument som talar för det.

Bilden ovan på de fina bilarna har jag sparat på någon auktionssajt som jag glömt namnet på. Hursomhelst är de sålda dyrt..